sansat.blogg.se

En ganska meningslös historia till blogg

En liten rapport

Kategori: Gastric bypass

Jag är inte död. 
Jag har haft det lite kämpigt - som man kanske kan vänta sig ja. Jag har haft ont när jag har svalt, mitt i bröstet ungefär har det känts sådär som det gör när man sväljer en massa luft eller "sväljer fel", men det har gått över nu och för det är jag väldigt tacksam.
Dock har jag rätt ont i vänster sida, där operationen skedde säger kirurgen. Det känns som världens vassaste håll under revbenen på vänster sida. Om någon sa till mig "amen dö, du har ju brutit fyra revben" hade jag inte varit särskilt förvånad. Ungefär så ont gör det när det gör som ondast. Vi var ute och gick idag och på vägen hem fick jag gå böjd över det onda och sen var det soffan i flera timmar.
Jag tar Alvedon men det klingar av av sig själv också då och då. Håller jag mig still är det ganska lugnt... men det är inte säkert. Men det är ju bara fyra dagar sedan operationsdagen så jag håller inte på att gå i bitar av oro, även om tanken har föresvävat mig att det har uppstått något läckage så tror jag inte att det är så. Jag har ju inte ont hela tiden och jag vet inte riktigt vad som är ondhet över att jag hostat så mycket heller...
 
Men jaja.
 
Min regim är vad som följer:
Flytande i två veckor.
Puré i tre veckor.
Sakta mak börja med fast mat.
 
Jag har läst om hur vissa har en vecka flytande, en vecka puré och sedan vanlig mat... märkligt att reglerna är så olika. Sjuksköterskorna och kirurgerna var i alla fall väldigt noga med att påpeka att det hela inte är läkt förrän efter fem veckor. Så jag törs inte chansa. Även om jag jättemycket längtar efter att äta ett kokt ägg eller en leverpastejmacka eller för den delen en mugg te.
 
Men det blir. Det blir den. Den 19 december kan jag sätta tänderna i sådant, med måtta.
 
98,7 kg vägde jag imorse. Det känns ascoolt att göra det utan att svälta sig.

Hämtat ut...

Kategori: Gastric bypass

Nu har jag hämtat ut alla mediciner som man ska ha sen. Kalcium, medicin mot illamående, Klexane, Tramadol, Panodil, Omeprazol samt en hink att lägga mina Klexanesprutor i.
Sen förut har jag Apoteket kvinna, Neferix och Behepan (som jag ju får som injektioner och därför inte behöver i pillerform).
Så nu är jag all set. Jag ska bara se om jag har någon Descutan liggandes från när jag opererades i våras annars får jag väl gå och köpa det också.
Jag är en ganska rutinerad person att opereras. Jag har gjort ganska många operationer nu. Det här blir den sjunde på tre år... innan dess hade jag som mest opererat ett nageltrång några gånger.
Så Klexanen skrämmer mig inte, eller något annat heller: förutom Tramadolen. För något år sedan fick jag en riktigt häftig nackvärk och fick åka akut till läkare. Han skrev ut Tramadol. Jag tålde inte den, mådde mycket dåligt och blev allmänt skitfull. Nu har jag märkt att jag fick ut så många att jag lätt skulle kunna ta livet av mig själv flera gånger om. Varför får man så många?
Nej hu... bara i absoluta undantagsfall ska jag ta av den. Men jag vet att det kan göra så inihelvete ont efter en titthålsoperation, framför allt i axlarna. Måste jag så måste jag. Men jag hoppas att jag inte måste.

Klockan är halv fem på morgonen

Kategori: Hälsa

Jo tjena.
Min hälsa ja, såhär inför operationen. Igårnatt kunde jag knappt sova eftersom jag frös så hela sängen skakade. Jag fick väcka min sambo och be honom hämta filt och termometer eftersom jag inte kunde röra mig ur fläcken. Jag hade feber, 39,5 grader och efter ett tag fick jag springa upp och spy. Det är inget magvirus, det är bara jag som alltid spyr när jag har feber som är någorlunda i temperatur. Det var bara en gång också.
Så jag har fått lite panik, eller jag fick det igår. Men så mitt på dagen, eller kring tre-fyra, var jag helt feberfri och har varit det sen dess. Jag är som folk är mest nu, plus en helt extremt störig hosta. Inatt har jag tagit hostmedicin två gånger och ändå sitter jag här nu eftersom hostan håller mig vaken.
Hur i hela världen intuberar man någon med så mycket hosta och retning i halsen? Går det? Det borde ju gå... man intuberar ju folk med kronisk rökhosta och sånt. Men gudars, måtte detta gå över lite i alla fall till på onsdag, eftersom det ju annars kommer att göra skapligt ont i magen varje gång jag hostar.
 
Vågen har fått något typ av fnatt. 100,2 står den på och rör sig inte. 100,2 fullt påklädd, 100,2 helt naken, 100,2 trots att jag inte ätit något och dessutom spytt, 100,2 trots att jag fått i mig en massa vätska, 100,2 på morgonen, mitt i natten, på dagen...
Det är ju fan inte rimligt.
Jag vill bara ta vågjäveln och skaka den så att den lossar från sin semester. Visa NÅT annat för bövelen. Imorgon ska jag prova att ställa min ettåring på vågen. Om den då visar 100,2 så slänger jag skiten.
Man kanske skulle skaffa sådan där smart våg, som visar lite allt möjligt. Det är ju spännande att jämföra alla möjliga siffror. Men de kostar väl uppåt tusen spänn eller?
 
Nåväl. Jag ska prova att lägga mig lite igen. 
Gonatt.

Drabbning...

Kategori: Hälsa

Två extremt dåliga grejor har drabbat mig. Eller egentligen inte två, bara en är extremt dålig, den andra är lite störig:
Jag har stått still på vågen trots flyt. Jag har liksom inte så mycket att spela på om jag ska ner till 98 kg innan operationen. En dag kan jag inte slösa sådär.
Men det är vad det är.
Än är det tre dagar kvar.
 
Men vad värre är är att jag kanske inte kommer att kunna opereras på onsdag som planerat eftersom jag har åkt på en dunderförkylning med tillhörande hosta och feber. Jag har haft solotjänst med min fina lilla ettåring idag eftersom min tilltänkte make varit bortrest och det har varit _jobbigt_ och inte särskilt kurerande. Men jag hoppas, hoppas, hoppas, att det här ger sig till onsdag. Vilken förkylning håller i sig lördag till onsdag utan att tappa i styrka?
Dessutom har jag "tränat" idag vilket inte heller har lett till att jag har särskilt skitmycket kraft i kroppen.
 
(Med träning menas en tvåtimmars rask promenad samt släpande av vagn+15kgs barn+varor för 60 trappsteg)
 
Jag har pratat med min syster och berättat att jag ska opereras. Jag har en sjukdom som jag har haft i flera år som har ställt till det för mig lite med ätandet, så det har inte varit svårt att vara lite allmän vag kring operationen inför alla, det är alltid on topic för mig.
Sjukdomen är dock inget som påverkar mig efteråt, om något kommer det antagligen bli mycket bättre. Men jag vill inte gå in på detaljer här eftersom det är lite intimt :)
 
Men alltså: viktigast: jag måste bli av med den här förkylningsjävulen asap. Någon av er (två, I love you!) läsare som har något tips om hur man stävjar en förkylning som är i full blom, speak up!

Så var det lördag

Kategori: Hälsa

Jag har nått min målvikt inför operationen. Det gjorde jag igår. Det var ju inte så svårt att gå ner fyra kg för en person som pendlar tio kilo hit, tio kilo dit... Därmed också anledning att vara uppmärksam på vikten fram till dagen O. Jag ska gå ner mer än de fyra jag fick som beting för att vara på den säkra sidan. Jag vägdes med kläder hos sköterskan men har nått målvikten när jag vägde mig utan kläder. Dessutom kan det vara vatten eller nåt som ställer till det. Igår gjorde jag inget olagligt men "gick ändå upp" 0,4 kg. Det har väl att göra med min månatliga blödning kan tänkas, och att jag samlar vätska p.g.a. den.

Jag har fått en riktigt bra morot för att gå ner i vikt i alla fall; (om jag inte hade någon innan...) vi bor på fjärde våningen och vår hiss är under reparation i tre veckor. Vi har också en ettåring som väger 15 kg (!) och alltid alltid matkassar och skötväska och grejer att få upp för trappen när vi lämnar vagnen nere på innergården i ett förråd vi så fint har fått låna. Imorse när jag skulle upp med pojk+5 kg kattsand+matvaror+skötväska så höll jag på att bryta ihop totalt. Ibland kan han gå själv uppför trappen. Det tar tid, men det går. Men nu de senaste gångerna har han bara satt sig på rumpan och vägrat. Så jag får ta barn upp till lägenheten, tillsammans med ytterligare sex-sju kilo packning. Så då snackar vi 123-124 kg uppför fyra våningar av en kropp som på inget sätt är särskilt stark.

Sen. Sen ska jag ta den där trappjäveln på tio sekunder.

Järnbrist

Kategori: Gastric bypass

Jag hade kunnat få tid för operation redan efter två veckor, räknat från informationsmötet som vi hade den 15 oktober. Alltså ungefär nu. Men det gick inte, ty det visade sig att jag hade ganska rejäl järnbrist. Egentligen inte alls oväntat eftersom jag äter så fruktansvärt dåligt när jag hela tiden försöker gå ner i vikt. Min strategi är att inte äta någonting alls, förutom en drink Nutrilett om morgonen och en bit choklad på vägen hem från jobbet.
Visst låter det vettigt?
Jag går ner i vikt på det, men sen äter jag på helgen och då går jag upp igen.
Så går det upp och ner men egentligen status quo.
Så jag hade järnbrist och var tvungen att få upp järnet innan operation. Fyra veckor sa kirurgen, tre veckor sa sköterskan, så det blev tre. I dessa tre veckor har jag mens och gör av med lite järn där, samt har varit förkyld (=näsblod i parti och minut) så min kropp motarbetar mig. Det känns spontant som om jag inte kommer att kunna få upp järnet särskilt mycket, även om jag sköter intaget av piller perfekt. (Vilket jag gör)
 
På torsdag har jag dessutom telefontid med min allmänläkare, min fantastiskt roliga läkare E som är väldigt okonventionell och cool. Jag ska fråga honom om det finns någon boost man kan ge sig, så att det kan bli något lite bättre inför open. Jag ska få en B12-spruta samma dag.. (träffa sköterska men ha teltid med E) vilket boostar det i alla fall. Om jag kan köra B12-injektioner istället för piller (jag har sådana varje månad sen förut p.g.a. mina sönderbantade värden) så vore jag ju lycklig. Jag tar då bort ett av alla dessa piller som jag ska äta sen och det måste ju vara lite skonsammare för magen. En spruta i skinkan är sannerligen inga problem, jag tycker bara att jag borde kunna ge den till mig själv... Men jaja.
 
Jag kanske ska ge Dr E länken till denna blogg? Vem vet om han läser sånt mög? Vi får väl se :)