sansat.blogg.se

Jag hade kunnat få tid för operation redan efter två veckor, räknat från informationsmötet som vi hade den 15 oktober. Alltså ungefär nu. Men det gick inte, ty det visade sig att jag hade ganska rejäl järnbrist. Egentligen inte alls oväntat eftersom jag äter så fruktansvärt dåligt när jag hela tiden försöker gå ner i vikt. Min strategi är att inte äta någonting alls, förutom en drink Nutrilett om morgonen och en bit choklad på vägen hem från jobbet.

Visst låter det vettigt?

Jag går ner i vikt på det, men sen äter jag på helgen och då går jag upp igen.

Så går det upp och ner men egentligen status quo.

Så jag hade järnbrist och var tvungen att få upp järnet innan operation. Fyra veckor sa kirurgen, tre veckor sa sköterskan, så det blev tre. I dessa tre veckor har jag mens och gör av med lite järn där, samt har varit förkyld (=näsblod i parti och minut) så min kropp motarbetar mig. Det känns spontant som om jag inte kommer att kunna få upp järnet särskilt mycket, även om jag sköter intaget av piller perfekt. (Vilket jag gör)

 

På torsdag har jag dessutom telefontid med min allmänläkare, min fantastiskt roliga läkare E som är väldigt okonventionell och cool. Jag ska fråga honom om det finns någon boost man kan ge sig, så att det kan bli något lite bättre inför open. Jag ska få en B12-spruta samma dag.. (träffa sköterska men ha teltid med E) vilket boostar det i alla fall. Om jag kan köra B12-injektioner istället för piller (jag har sådana varje månad sen förut p.g.a. mina sönderbantade värden) så vore jag ju lycklig. Jag tar då bort ett av alla dessa piller som jag ska äta sen och det måste ju vara lite skonsammare för magen. En spruta i skinkan är sannerligen inga problem, jag tycker bara att jag borde kunna ge den till mig själv... Men jaja.

 

Jag kanske ska ge Dr E länken till denna blogg? Vem vet om han läser sånt mög? Vi får väl se :)